Preacher funkar trots bristande dramaturgi

Preacher header

Förra veckan hade andra säsongen av Preacher premiär. Jag gillade första säsongen. De två första avsnitten av andra säsongen kan jag ärligt säga att jag älskar. Vi bjuds på svart humor av högsta rang.

KLICKA HÄR FÖR ATT LÄSA RECENSIONEN PÅ FILMTOPP.SE

Då jag skrev min magisteruppsats om dramaturgi, brukar jag hålla rätt hårt på att filmer och TV-serier ska vara välstrukturerade. Ett bra manus och duktiga skådespelare är viktigt att ha, men för att engagera åskådaren behövs en bra struktur, så att berättelsens utveckling är intressant att följa. Centralt för strukturen är hur hjälten/hjältarna arbetar mot ett tydligt formulerat mål.

Preacher är dock ett undantag. Strukturen är ganska lös. Det handlar om hur en pastor, hans tuffa flickvän och deras vampyrpolare ska leta efter Gud. I Preacher är det dock resan och inte målet som engagerar. De stöter på små problem som de måste ta itu med. Sökandet efter Gud blir snart sekundärt till att följa dessa knasiga och trasiga karaktärer när de försöker ta itu med de problem som de ofta själv orsakat.

Serien har dock en rätt bra struktur på mikronivån. Om sökandet efter Gud är makronivån, är de små problemen de måste ta itu med på mikronivån.

Som i andra avsnittet av andra säsongen när hjältetrion ska övertyga en deprimerad ängel (jepp) att se till att The Saint of Killers, en mordisk och odödlig revolverman, slutar försöka döda dem. Detta presenteras tidigt i avsnittet. Ängeln vill inte hjälpa dem för att han inte bryr sig om dem. Cas, den missbrukande irländska vampyren, tar då ängeln tillfånga. Han torterar dock inte ängeln för att få honom att kalla tillbaka den mordiska revolvermannen. Istället pumpar han honom full med droger. Sedan roar de sig vilt i ett hotellrum. I slutet bestämmer sig ängeln för att hjälpa vår hjälte-trio. Cas säger då till pastorn att ”jag tror bara han behövde en vän”.

Kort sagt:

Akt I: Ängeln kan hjälpa hjälte-trion bli av med ett problem. Han vill dock inte hjälpa dem eftersom han inte bryr sig om dem i sitt deprimerade tillstånd.

Akt II: Cas pumpar ängeln full med droger och hänger med honom och lyssnar på honom.

Akt III: Den deprimerade ängeln kommer till beslutet att hjälpa hjälte-trion för att han nu bryr sig om dem.

 

Att pastorn sedan ställer till det för sig själv och sina följeslagare i slutet av avsnittet är, så klart, en annan femma.

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s