I veckan fick jag uppdraget att skriva om dokumentären Superswede: En film om Ronnie Peterson för Filmtopp.se och Plejmo.
KLICKA HÄR FÖR ATT LÄSA ARTIKELN
Ronnie Peterson var tidernas mest framgångsrika svenska racerförare. Han dog i en olycka på Monzana-banan 1978. Filmen handlar dock inte om hur han dog, utan om hur han levde.
Jag är inte vidare sportintresserad. Men jag ÄR, som bekant, filmintresserad. Filmen är en ganska så klassisk dokumentärfilm. Montage från tiden då Ronnie Peterson var i livet korsklipps med intervjuer med hans släkt, vänner och rivaler.
Formel 1 är fortfarande en farlig sport, då de där bilarna kommer upp i 300 km/h. Men nu för tiden är bilarna mycket säkrare än de var på Ronnies tid. Nu för tiden är det mindre risk för att bränsletanken orsakar eldsvådor och sittbrunnen är tillverkad av förstärkt kolfiber, som är mycket tåligt. På tiden då Ronnie Peterson körde, var sittbrunnen tillverkad av aluminium!
Faran som kom med sporten gjorde att förarna aldrig visste om de skulle komma hem från sitt nästa race. Detta gjorde att en samhörighet skapades mellan förarna, deras team och deras familjer.
Det som gör denna dokumentär så sevärd är just människorna, både i arkiv-filmerna och i intervjuerna. Det är människor som talar varmt om sporten, dess gyllene era och, framför allt, om Ronnie Peterson, som var en lika duktig och passionerad förare som han var en god vän.
Nu för tiden, när dokumentärfilmare som Michael Moore och Morgan Spurlock gör komiska och kritiska granskningar, är det trevligt att se en mer klassisk dokumentärfilm, som ger en så ärlig och härlig bild av en sport.